Jag har gjort så jävla många misstag,
några lite större och värre, några
lite mindre och nästan ofarliga.

Hoppas som fan på ett bättre år,
och att jag själv inser när jag håller
på att begå ett misstag innan
det blir för sent.

Folk har sårats, och jag står inte
ut med det. Vill verkligen be
om ursäkt till alla som någon
gång känt att jag inte har funnits
där eller gjort något som gjort dom
arga eller ledsna på mig.

Måste bättra mig, måste rycka upp
mig och lära mig någon gång,
lära mig att förstå tyngden av
mina misstag.

Började lovet med att lira sjukt mkt wow.
Anna har blivit nötarN^ som robin säger.

Alla stressar för jul och nyår nu,
jag tar det som det kommer.
Iallafall nyår ..
Vet inte vart jag ska vara,
vet inte vad jag ska göra,
och det är ingen panik.
Har redan räknat med att
inte ha ett skit och göra
men det kanske blir fest.
Får se vad som sker.

Jag tänker tillbaka och
jag ler, jag ler för att hindra
tårarna som vill rinna
ner på mina kinder.
Jag vill inte vara ledsen
längre, jag vill inte må
dåligt. Jag vill skratta
och vara glad.
Och göra andra glada.
Jag vill ha tillbaka allt det
där fina. Jag vill spola
tillbaka tiden och göra om,
göra rätt.

Jag vill ha tillbaka ljuset i mitt liv. Jag vill vara liten igen.

Just nu kryllar det av negativa tankar.
Jag kan inte sluta tänka på det som var och
hur det hade kunnat vara.
Måste sluta tänka "Tänk om".
Det är över, bara att släppa
men det går inte.

Jag saknar en del av mig själv.
Jag har förlorat mig själv.
Min livsglädje är borta.
Min livslust.
Känner bara rädsla
och förtvivlan.

Känns som att det mesta jag
gör bara blir fel hela tiden.
Minsta lilla ord, minsta lilla blick
och det är någon som blir arg
eller sur och jag förstår ingenting.

Har ingen koll på någonting längre ..

Idag vart det besök hos läkaren,
och jag har inget annat än en
megaförkylning. Skönt det
iallafall. Fick slemlösande och
tabletter mot nästäppa. (Y)
Nu är det Operation Frisk Anna
som börjar.

Va hos kurre också ..
det gick bra, men han tror att
jag går för fort fram med hela skiten.
Han sa även att jag har ett hjärta
av guld :D Hihih.
Nä men jag vet inte, kanske
går för fort fram, eller så
har jag bara en lite ljusare tid just
nu. Inte lika mycket depp som innan
men det lär komma tillbaka.

Har så sjukt många frågor
som jag vill ha svar på från olika
håll men jag kan inte få dom
verkar det som. Men men, får se
vad som händer nu på lovet.
Har dock en magkänsla av att
allt kommer gå åt helvete men får
som sagt se vad som sker och inte
sker.

Har vart skönt att ha någon att vara med,
har inte vart så mycket funderingar då.
Vart dock påmind av jimmy två gånger
rätt ordentligt idag. Dom spelade Love Story
inne på Vero Moda och den brukade han
gå runt och sjunga på en hel del, trots att
han visste att jag verkligen inte tycker om
den och sen filmen vi såg .. Såg den på
bio med honom och jesse i somras.
Men men, mår lite bättre nu men känner
fortfarande att jag inte är på topp.
Och ja juste, va på UM igår också,
det gick väl helt okej I guess.
Ska tillbaka igen den 29'de.

Jag saknar honom.
Jag vill inte sakna.
Jag vill gå vidare
och leva lyckligt.

En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm

Har haft en extremt jobbig natt.
Har vaknat flera gånger, och alla
gångerna har det tagit tid
att somna som också, pga
den här förbannade hostan som jag
har dragit på mig.

Och mardrömmarna verkar
förfölja mig, för inatt va den där
igen, som alla andra nätterna de
senaste två månaderna.

Ögonen bara rinner och rinner.

Vet inte hur mycket mer av det
här som jag orkar med.
Börjar bli jobbigt att ständigt
fundera, ständigt vara rädd
och ständigt må skit.

Bara att bita ihop och göra
det bästa för situationen I
guess.

Play by the rules now baby
It´s a game where not even tears sustains me.
I want to hear you cry as the fog passes by.

The nigt aint so dark after all
it is lighten up by the werewolves call
att the beginning of the end
when the moon becomes our only friend

Taste my lips and love the night
Untill you are hated by the morning light.
Let´s make it worth the pain you feel,
And I promise the fleshwound on your neck will heal.

Just shut your eyes and dream.

All though it´s dark, i hope it´s not to tark to see
while you are dreaming wet nightmares about me
I know it hurts but if you scream you will bleed
so let´s just proceed
let me proceed my evil deeds

Open up your eyes now baby
A sweet kiss and a "thank you" maybe?
For saving you from the light
so the stars shines just for you tonight

Look at the world as an unborned child
with eyes of fire and a razor-smile
witch will be smiling back at you
in the eyes of any victim you will choose.

Come on, my beloved wife
and together we will end a thousand lives.
We are both god damned, young and free
on our way to our honnie-killingspree

Taste my lips and love the night
cause now you are hated by the morninglight
We will drink and fuck till the very end
our hellish curse seems like it´s heaven send.

You and me was ment to be.

Skriven av Alexander Eckman,
den är klockren.
Får länka sen om den kommer
upp på youtube :D

Jag är megaförkyld ..
Jag snorar, jag hostar,
och låter som en kråka.
Det är ju toppen, eller inte.
Får knappt sova något om
nätterna för att jag bara hostar
och det gör så fruktansvärt
ont i i halsen, bröstkorgen
och magen. Jag blir galen!

Jag saknar honom ..
Det känns så fel,
men det gör jag.

Tack och lov är
det inte så lång
tid kvar i skolan
tills det är lov.
Underbart.
Måste vila upp
mig och ta mig
i kragen.

Klockan är halv 11 på förmiddagen.
Har knappt fått sova något på grund
av min jävla förkylning. Hostar som
bara den och nu värkek det i
bröstkorgen. Kan knappt säga en
mening utan att jag börjar hosta massor.
Gissar att jag får skylla mig själv men det
är extremt jobbigt. Skulle behöva något
slemlösande.

Var i allafall barnvakt i lördags,
satt mellan 21.00 och 03.30
ungefär, så det blir lite stålar.

Och igår (söndags) fick vi lite
fikagäster och sen kollade
jag, mamma och pappa på film.
Orphan hette den, värdelös.
Blev bara irriterad på skiten,
den va så förutsägbar.
Men men, sånt som händer.

Nu ska jag leta lunch och sen
ta mig till skolan och snacka
med "Kurre" så får vi se vad
han har och säga om att jag
kanske är deprimerad.

Igår vare krogen med Nicole,
Jonas, Felicia, Nicole och massa annat folk.
En extremt random och rolig kväll.
Vart skrämd av typ tre snubbar.
Först ut va Miltos,
såg inte att det va han och rätt
vad det är säger någon "Hej Anna"
när jag står i kön till bankomaten.
Jag vart aasskraj.
Efter det va det Andreas tur,
som bara smög upp bakom mig
när jag stod och "dansa" och när jag
titta bakom mig stod han och
storflina åt mig. Jag va inte beredd
på den kan man ju lugnt säga.
Sedan på tunnelbanan på väg hem
så såg jag en snubbe som jag tyckte
att jag kände igen men kom fram till att
jag vet inte vem han är. Men när jag gick
av så gick han upp vid min sida och
sa "Hej Anna" och jag vart skraj .. igen.
Lyckades också tappa bort Jonas i
Fridhemsplan. När vi va på donken
skulle han kirra bord men han
bara försvann. Har ingen aning om
vart han är nu men jag hoppas
fan att han är hemma!
Och juste .. Sprang på Oliver och Barba
som går i min klass på stället vi va på.
Det va också fett jävla random.
Det är även en snubbe på min msn
som säger att han stod och snacka
med mig igår ute i rökrutan
men ehm .. jag tror han driver med mig.
Eller så va jag redigt full då bara ..
Jag vet inte, men asnajs kväll,
verkligen. Nu ska jg leta käk och
dra på en film och ladda inför barnvakten
ikväll. Så ehm Ciao, och btw,
självklart kommer någon bild också :)

Den som inte kan hata kan inte heller älska.

Jag har inget vettigt att skriva här, så därför får det
duga med att jag skriver att ikväll blir det
krogen med massa fina flickor. Ska bli trevligt!

I got this ice box where my heart used to be.
Tiden tickar, men det blir inte bättre.
I wish for it to change,
real soon.

Allt känns rätt meningslöst just nu.
Jag är tydligen hatad av personen
som jag en gång i tiden har älskat
så äckligt jävla mycket, och
som jag fortfarande älskar.

Känns som att jag har förlorat
en jävligt stor del av mig, och
som att det aldrig kommer att
repareras. Jag vill bara glömma,
men det går inte. Mardrömmarna
förföljer mig och alla minnen
från tiden vi hade tillsammans.

Orkar ingenting. Vill bara sova
och sova och ännu mera sova,
men inte ens det fungerar nå
vidare. Måste tänka positivt,
men det är fan inte lätt.
Det är inte lätt när man får
höra så mycket skit.

Jag ger upp ..

Och jag tror att mamma har rätt.
Jag kanske befinner mig i en
liten deprission, men det kanske
inte skulle vara så konstigt, eller?
Man kan ju inte alltid vara glad och
må toppen, även om jag försöker.

Nu ska jag typ krypa ner i sängen
och hoppas på att jag slipper känna
mig frusen där under.
Vi hörs, ciao!