Kan inte sätta ord på vad jag tänker och känner.
Men att döma av mina blöta ögon så kan
det inte vara något positivt, något bra.
Jag har en så stor lust att slå sönder
min spegel för att slippa se min
egna spegelbild. Hur kunde jag låta
det bli såhär?

Jag lovade mig själv att 2010 skulle
börja bra ..
Inga blickar tillbaka, inga mer tårar.
Funkade det? Svar nej.
3 dagar har gått och det har runnit
minst en tår varje dag.

För ett år sen va jag med min kärlek,
mitt allt .. nu sitter jag här själv och
tror inte på ett skit som är positivt
om mig själv. 4 månader har gått,
4 jävla månader har krypit fram
och misshandlat mitt psyke.
Jag vill inte tänka på den tiden,
men det går inte att undvika. 
Lika snabbt som du gjorde mitt
hjärta helt, hade du sönder det igen.