Satt och glodde igenom min bdb och hittade detta ..
27/12 -07

Två och en halv vecka med dig, längre fick jag inte.
Den första veckan var den bästa på länge i mitt liv.
Det har hänt så mycket skit det här året, men du lös upp min tillvaro.
Fattar inte varför det blev såhär. Jag trodde att vi hade det bra tillsammans.
Du fick mig att le på ett sätt som jag inte lett på på ett bra tag.
Du gjorde mig lycklig, du gjorde mig kär. Och för vad, ingenting.
Visst, det kanske är bäst för oss båda att det blev så som det blev men jag saknar dig.
Det är konstigt hur något som fått en att må så bra kan få en att må så sjukt dåligt.
Jag har alltid älskat dig och kommer alltid älska dig, men jag tror att vi är för olika. Jag vet att motsatser dras till varandra men ändå.
Tyvärr, jag har förlorat den människa jag älskat mest.
Har aldrig känt så starkt för en annan människa som jag gjorde för dig.
Nu förstår jag varför jag en gång i tiden sagt att jag skulle bli eremit.
Jag har lust att slå dig och såra dig så som du sårat mig men jag kan inte det, för jag älskar dig och jag tänker inte sjunka ner till den nivån.
Jag har insett att det aldrig kommer kunna vara vi, det går bara inte.
Och nu har jag även lyckats acceptera det hur ont det än gör.
Vi har försökt två gånger men båda gångerna har du fuckat upp allt.
Vi kanske kan försöka igen senare, men inte på ett bra tag och jag vill gärna vara din vän, men jag kommer inte orka träffa dig på riktigt länge.
Kanske stark på utsidan men inte på insidan.
Du har gett mig massor av vackra minnen och dom kommer jag bära med mig i mitt hjärta som en gång i tiden va ditt men du gav tillbaka det.
Tack för den tid vi hade. Kommer inte kunna leva utan dig, men det måste jag tyvärr göra nu.
Ville och vill fortfarande leva mitt liv med dig men som du själv sa, du klarar inte av att vara i ett förhållande. Tyvärr.

Jag älskar dig, mer än någon annan </3



Denna strävan efter att få tillhöra någon, denna strävan efter att bli omtyckt för den man är, är så fruktansvärd lång och jobbig. Livet är bara en ända lång plåga för många. Det finns dom som har tur i livet, och dom som har mindre tur och det är något man måste acceptera men att hela tiden få sina drömmar sabbade av ett glåpord eller något annat gör inte livet till en rolig sak. Det finns så många där ute som mår så dåligt att de inte längre vill leva, och det är så synd att det ska behöva vara så. Alla har problem, vissa har kanske lite lindrigare problem än andra men alla har dom. När man ser ett par på stan tillexempel så tror man att dom har det jättebra tillsammans, men dom är säkert massa skit där under ytan dom med. Spelar ingen roll hur dåligt man mår, alla drar på sig den där masken och låtsas att dom mår bättre än vad dom gör. Men sen finns det också de som bestämmer sig för att visa det, och då tror alla att dom är helt störda i huvudet. Det är deras rop på hjälp men det är inen som ser dom. Ingen som vågar hjälpa dom. Folk tror att dte är så synd om dom bara för att dom kanske har haft ett bråk med en kompis, tänk då dom som inte har några kompisar. Folk tror att det är så synd om dom för att dom haft ett bråk med sina päron eller med sin pojkvän/flickvän. Tänk då dom som inte har någon familj att komma hem till. Dom som kanske har förlorat alla dom älskar under livets gång och står där kvar helt själv och ingen frågar hur man mår för att ingen vågar. Och tänk dom som aldrig fått känna sig älskade eller har fått älska någon. Det finns så mycket skit i denna värld som folk råkar ut för dagligen.
Nu kommer jag säkert få massor av klagomål på det här eller så kommer många tycka att jag har fel eller något men det skiter jag i. Folk gör illa sig själva och har ingen livsvilja kvar, och så ska det inte vara. Mobbning är ett riktigt stort problem som finns idag och det sätter djupare sår än vad folk kan tro. Jag har själv blivit mobbad i flera år och det kommer alltid att finnas inom mig, och det har gjort så jag ser ner på mig själv väldigt mycket och jag är rätt säker på att det är många många fler som gör det.
Som några svarade när dom fick frågan: En elev blir mobbad i skolan och mår riktigt dåligt och för att skapa en tryggare miljö så bör man flytta på någon. Är det då eleven som blir mobbad eller är det mobbaren man ska flytta på? Ett svar som kom fram var att det var eleven som blir mobbad som man ska flytta på, för att det är hen/hon som blir mobbad och ingen tycker om den personen. Personerna som mobbar mår säkert lika dåligt som den som blir mobbad, annars skulle man inte vilja trycka ner någon annan. Är man glad så vill man ju inte se någon annan ledsen .. eller hur?

Ni kan klaga hur mkt ni vill, det struntar jag i. Men om ni har ngt att säga så gör det. Var inte rädda. Det här är bara mina åsikter.