Det är över nu ..
Väntan och undran.
Det är slut med det,
nu börjar livet,
på något sätt ..
utan dig.

Trodde verkligen inte så om dig, verkligen inte. Varför, varför gjorde du så för?
Det är tomt, det bara ekar i huvudet.

Arg, lättad, irriterad. Sorgsen, tom, förvirrad.
Många känslor på en och samma gång.

Alla dagar och nätter vi har spenderat tillsammans .. det upphör nu.
Otroligt skönt att veta att man nu slipper bråken och alla klagomål.
Men man blir även utan den närhet och kärlek som man fått.

Folk frågade när vi skulle gifta oss, och du sa att du ville förlova dig men jag sa nej.
Det va nog bra att jag gjorde det, annars hade otroheten känts ännu värre.
Det är så svårt att sätta ord på vad jag känner och tänker just nu,
men ett ord som ekar är "Varför?"
Frågor utan svar, och så kommer det troligen förbli eftersom att du nekar.
Killar, svin. Killar, svin. Killar, svin.
Måste börja tänka om nu.
Jag vet att jag inte ska klandra mig själv men jag kan inte låta bli.
Något fel måste jag ha gjort.
Vi har gått igenom så mycket tillsammans och allt bah fade away.

Varför .. varför .. varför ..
Får inte bort det där jävla ordet!
Argh, som en jävla irriterande röst i huvudet
som jag inte lyckas få tyst på.

"Ångra aldrig något som fått dig att le."