Snälla sluta bråka så jävligt med mig. Det är så fruktansvärt jobbigt att ta. Jag fattar inte hur du alltid kan hitta något att börja bråka om .. Jag orkar fan inte, jag orkar inte att du ska ge mig skulden så fort något går snett., jag orkar inte ta alla klagomål och krav. Varför kan du inte bara acceptera situationen? Varför kan du inte bara förstå och ta det istället för att börja bråka med mig. Fattar du inte hur jobbigt det är? Det borde du göra, om du nu inte tycker att det är kul att bråka med mig, vad vet jag? Allt jag vet är bara att det gör så jävla ont varje gång, precis varje gång.

Om du vill ha kvar oss måste du skärpa dig, och vi måste börja sammarbeta och se till att det inte blir bråk hela tiden. För det här går bara utför just nu. Men hur och varför? :(

Snälla, SLUTA ..

Måste sluta äta, måste gå ner i vikt.
Måste äta mindre, måste äta nyttigare.
Måste lyssna, måste göra.
Måste, måste, måste.
Bara massa jävla måste.
Varför kan jag inte få göra som jag själv vill?
Varför kan jag inte få må bra jag med?
Varför kan jag inte få allt att funka?
Varför kan jag inte få stopp på ätandet?
Snälla, säg mig varför.
Snälla, innan det är försent.
Snälla ..

Orden börjar tappa sin mening, tårarna trillar tätt ner efter varandra från ögonen.
Kroppen blir svagare, rösten skär sig.
Tankebanan störs av ett evigt harklande, snoret bara rinner.
Tystnad, sårbarhet.
Skratt, glädje existerar inte för stunden.
Ögonen svider, magen kurrar.
Tankarna "Jag orkar inte mer" tar över.
Varför ska det vara så för?
Jag vet inte .. det bara är så.