Att veta att folk runt om en, ens vänner, mår dåligt och går igenom svåra saker
är jobbigt att veta om och man vill så gärna finnas där och hjälpa till
men när man sedan blir helt utstängd är så fruktansvärt jobbigt.
Vet inte vad jag ska göra, hur jag ska göra det och varför.
Jag försöker och försöker komma in i bubblan
men hela tiden, hur mycket fart jag än har, så studsar jag tillbaka
till samma plats jag börjat ifrån.
Det är frustrerande, det är irriterande, det är jobbigt.
Jag kanske borde sluta försöka,
och bara vara. Bara skita i allt och se hur det fungerar.
Bara droppa allt man har tagit på sig och låta det ske av sig självt.