Ed1t

Spelar ingen roll vad man gör, spelar ingen roll hur man mår och beter sig. Det är ändå ingen som ser än, ändå ingen som bryr sig. All strävan efter uppmärksamhet är bara onödig och utmattande.

För att kunna beskriva det jag känner i mig, behövs det så mycket mer än bara ord. Alla känslor är så otroligt blandade och att försöka förklara är ingen bra ide. Ingen kommer ändå förstå. Ärren efter honom lever kvar men det kan ingen förstå, inte ens jag. Saknaden efter den gamle mannen är enorm och saknaden efter tiden då allt var bra, då man kunde skratta åt det mesta som egentligen inte ens var roligt. Nu är allt så allvarligt och man flippar för ingenting. Jag vill inte vara mig, jag vill inte vara här och nu. Jag fungerar inte, ingenting fungerar. Sjuktiden har satt sina spår, och fram kommer koncentrationsproblemen och den där jobbiga stressen. Det finns ingenting jag klarar av längre att göra rätt. Alltid är det något som blir fel, men det kan ju bero på att jag är helt fel. Jag har mina vänner och dom älskar jag otroligt mycket men även dom har börjat tona ut. Jag hade en gång i tiden en bror, och med honom kunde jag dela precis allt med men nu har även han börjat försvinna ut ur mitt liv och det finns inget jag kan göra åt saken. Jag har försökt men han ser det inte. När allt bara går fel, vill man inte leva mer. Har haft den tanken många gånger, att försvinna från denna jord alltså. Bara för att man ler betyder inte det att man är lycklig, att man mår bra. Det kan ju faktiskt bara vara en maskerad för att slippa frågorna och blickarna. Jag har mina stunder då jag inte ler och då tror alltid folk att det är något med mig fast det kanske inte alls är det. Men när jag väl ler, vilket jag gör rätt ofta, tycker folk att jag är för överglad och jobbig, och kanske till och med helt lycklig. Jag har haft det väldigt jobbigt, men folk verkar tro att allt är bra nu. Men om allt nu skulle vara bra, varför mår jag då såhär. Allt är upp och ner hela tiden och när något rätar ut sig blev något annat trassligt. Om livet ska hålla på såhär vet jag inte om jag vill fortsätta med det. För någon vecka sen rycktes såren upp efter år av mobbning. För några dagar sen kom minnerna tillbaka efter bögen som sårat mig så otroligt djupt. Det är rätt sjukt hur en annan individ kan göra en så stor skada med så lite.

Det är rätt sjukt hur en individ kan göra så stor skada med så lite.

Snälla, kan jag få tillbaka mitt liv, min vilja och min ork.
Jag lovar att vara snäll och sköta mig. Allt jag vill är att orka och vilja fortsätta det jag har påbörjat.