Ni.

Så mycket känslor, så många tankar. Det är facinerande hur en människa kan vara så mycket men ändå inte räcka till, ändå inte vara bra nog. Alla vill vi eller tänker vi något hela tiden men hur ofta delar vi egentligen med oss av det? Folk kan fråga "Vad tänker du på?" och som svar få: "Jag vet inte", eller "inget". Det är inte alltid lätt att veta vad man vill och vad man inte vill, hur man känner och hur man inte känner. Det är sånt som man får försöka ta reda på och inte dra förhastade slutsatser. Om man någon gång ställer frågan: "Vad tänker du på?" så ska man inte heller vara beredd på att få ett förståeligt svar. Ibland är det svårt att sätta fingret på vad man egentligen tänker på för det finns så mycket där upp just vid det tillfället. Och känslor då, hur är det egentligen med dom? Är alla känslor sådär självklara som man kan tro? Det finns så många olika och det varierar hela tiden. Om man känner sig nere tänker man oftast ledsna tankar, när man känner sig glad tänker man oftast glada tankar. Det vet man ju om, men när man är tillexempel kär då? Tänker man mest gulliga tankar då, eller? Tankar och känslor har så mycket gemensamt och hänger verkligen ihop. Alla människor fungerar olika, alla människor är olika och det är bra det.

Jag har insett nu efter två-tre veckor att trots att man mår dåligt så kan man ha det jävligt bra. Jag har haft den turen att jag har fått tre helt underbara grabbar vid mina sidor. vi är alla fyra lika varandra på antingen det ena eller på det andra sättet. Jag är så tacksam att jag har dom. Det känns så skönt att veta att det finns iallafall tre personer där ute som har det på ett liknande sätt som en själv. Och tanken på att vi alla kan sitta och kolla på en film och skratta och gråta tillsammans får mig så sentimental. En av dom har jag känt i ett år, den andra i drygt en månad och den tredje i tre veckor, men tanken på att det har gått så pass kort tid slår mig aldrig. Det känns som att jag har kännt dom så mycket längre tid än så. Och folk som träffar oss tillsammans tror att vi har känt varandra i flera flera år. Minns en kväll då vi var på en fest tillsammans, vi kände nästan ingen men vi visste att vi iallafall hade varandra. Och dom fanns där för mig, dom hjälpte mig hem när jag fått i mig för mycket att dricka. Dom hjälpte mig när det behövdes. Dom fanns där och det känns så skönt att veta om att dom gör det. Och sen att vi alltid har kul tillsammans är ett så enormt plus i kanten så det är inte klokt. Jag hoppas att jag kan få många glada år med er, och att vi kan hålla ihop. Ni får mig att känna mig delaktig i något, att känna mig omtyckt. Ni tre grabbar och jag .. Jag ber till Gud att inget händer er, jag ber till Gud att vi kan hålla ihop långt fram över. Jag ber också att inget kommer mellan oss och förstör. Jag vet iallafall att jag inte kommer låta det hända. Saker och ting förändras med åren men vi ska alltid minnas och kunna se tillbaka på vår tid tillsammans och kunna le åt det. Kunna minnas hur kul vi har och har haft det med varandra. Jag diggar er stenhårt och att ni vill hänga med en liten liten tjej som mig förstår jag inte men jag är ändå tacksam för det. Jag är inte alltid sådär jätteglad eller sådär jätterolig att umgås med och har kanske rätt strikta regler till skillnad från er men ni struntar i det. Ni hjälper mig när något är fel, ni ser till att jag kommer hem i tid och ordentligt på kvällarna. Ni låter mig hjälpa er att spana efter brudar och ber om råd trots att jag inte kan någonting. Det tycker jag är helt otroligt. Som när vi sitter på donken och det går förbi en tjej och alla era huvuden vrids efter henne. När hon passerat tittar ni på mig och väntar på en kommentar. Kanske inte alltid men oftast. Och jag tycker att det är så idiotiskt gulligt. Jag kan ju ingenting om det där. Jag finns här för er om det skulle vara något. Alltid. Jag vet inte om ni kommer läsa det här men om ni gör det så hoppas jag att ni förstår hur mycket ni verkligen betyder för mig och hur mycket jag verkligen tycker om att vara med er. Era små sms när ni är ute utan mig om att ni saknar mig. Era sms som frågar om ni kan komma över för att ni inte har något att göra. Era meddelanden på msn som ibland kan vara helt meningslösa men kan få en så stor mening ändå. Och era sms som säger "Öppna porten" eller "Sitter på bussen, ses snart". Dom betyder mer än vad ni tror. Tack.

Och sen har jag ju också mina underbara flickor och grabbar i skolan som betyder massor för mig också. Men det gör mig ledsen att ni funderar på att byta skola, på att hoppa av skolan. Vi har haft en jävligt bra första termin med varandra och jag hoppas på fler. Er har jag alltid roligt med.

Flickor och grabbar, ni är mina droger och jag är beroende. Tack för att ni finns, tack för att jag har fått lära känna er. Det betyder så otroligt mycket. Tack för att ni får mig att inse att livet är värt att leva oavsett vad som händer. Utan er hade inte jag varit den Anna som jag är idag.

Jag älskar er.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0